WORKSHOP I TRUMMOR

WORKSHOP I TRUMMOR OCH ANDRA RYTMINSTRUMENT  
 

Denna workshop brukar vara mycket populär bland deltagarna. Deltagarna får erfara sin egen musikalitet och rytmkänsla genom mindre slagverk såsom conga, bongo, clave, koskälla, maraca och guiro.

Ett annat mål med workshopen kan vara att samarbeta genom att varje deltagare har sitt instrument, sin uppgift, men de är beroende av varandra och skall leda till ett gemensamt resultat. 

Denna workshop är ett bra val för företag, privata fester och klubbar etc. Det är en rolig och dynamisk lärande-uppgift som övar koordinationen mellan den tänkande delen av hjärnan och händerna. Man får även öva tolerans både mot sig själv och andra och får många tillfällen att hjälpa varandra.

BONGOS
Bongos är ett afro-kubanskt perkussionsinstrument som består av ett par små men olika stora trummor som är öppna i botten. På spanska kallas den större för hembra (feminin) och den mindre för macho (maskulin). Bongons ursprung är inte helt känd. Den beskrevs först i östra Kuba, el Oriente,  under 1800-talet, där den användes i folkliga musikstilar sådom den kubanska Sonen.

CONGA, TUMBADORA
På Kuba kallas conga för tumbadora. Detta instrument är högt och smalt med ett trumhuvud. Den kubanska varianten är formad som en tunna. De används i karnevalsrytmer som kallas för conga (eller conga de comparsa) och är huvudinstrument i kubansk rumba. Congas är numera mycket vanliga i latinamerikansk musik såsom salsa, merengue, reggae etc.

CLAVE, MUSIKPINNAR
Clave består av två korta och tjocka pinnar som traditionellt gjordes av rosenträ, ebenholst eller grenadilleträ. När man slår på dem ger de ifrån sig ett klart och klickande ljud. Ibland är claven ihålig eller utskuren i mitten för att förstärka ljudet.

Claven är mycket viktig i kubansk musik. Den används ofta för att spela en rytm som upprepar sig genom hela musikstycket, ett nyckelmönster, som även återinns i afrikansk och brasiliansk musik.

MARACA
Den kallas ofta för rumba skallra och har sitt ursprung i latinamerika. Man håller dem i skaften, ofta i par, och skakar dem. Traditionella maracas består av ihåliga bollar av torkad pumpa eller skalet från kokosnöt som fylls med frön och torkade bönor och monteras på ett trähandtag. Moderna maracas görs även av läder, trä eller plast. 

En av bollarna har en hög stämning och den andra en låg. Det finns arkeologiska fynd av maracas i Colombia från femhundratalet. Ordet maraca tror man härstammar från Tupi språket i Brasilien där det uttalas ma-ra-KAH. Maracas i läder introducerades år 1955 av en venezulansk slagverkare.

GUIRO
Den består av en pumpa som är öppen i ändarna och har parallella skåror på ena sidan. Den spelas genom att en pinne gnuggas längs skårorna och skapar ett skrapljud. Guiron används vanligtvis i latinamerikansk musik och spelar en viktig roll i rytmsektionen i viktiga genrer. Guirospelaren varierar mellan korta och långa drag och producerar på så sätt olika ljud. Precis som maracas spelas oft guiro av en sångare. En annan typ av guiro är reco-reco som görs av en cylindrisk metall låda med två eller tre metalsträngar. Dessa är spända över en glipa och man drar en metalpinne över strängarna. 

KOSKÄLLA
Den används i olika musikstilar och även i salsa. Den har sitt namn från den traditionella skälla som herdar använt för att lokalisera kor. I Sverige har man i århundrade använt koskälla på ledarkon eller ledargeten när korna/getterna varit på vall långt hemifrån. Skällan har klämtat och berättat var hjorden befunnit sig. I flera delar av världen sätter man ihop två eller tre skällor utan klappar så att man kan slå på dem ihop eller en åt gången. Det brasilianska namnet på dessa klockor är agogo skällor. Cylindriska trä block som man spelar på samma sätt kallas också för agogo. I kubansk musik kallas koskällan cencerro och spelas ofta av bongospelaren.